Taget från Svenska Vallhundsklubbens hemsida, skrivet av min bästa väninna Camilla numera Värmlandsvallare.

FÅR I SJÖ–NÖD
Hej, jag heter Camilla och är BDVK s nordligaste medlem. Tänkte berätta om en episod med min gamla och första BC. Han hette Ludde (Basse) och var född – 94. En stadig och trogen vän med två saker i huvudet: att vara mig till viljes plus att arbeta vidare, han tröttnade aldrig.

Vi hade hjälpt till med flytt och hämt av får till och från betesmarker under en längre tid så vid ett tillfälle så ringde en av dessa och frågade om jag kunde hjälpa till att ta hem hans får från en udde som de gick på. Javisst det skulle gå bra, väl där så hämtade Ludde allihop, tog upp dem på vagnen så var allt frid och fröjd… tills mannen räknat och säger att det saknas två baggar.
Okej, ut igen! Ludde finner dem efter en stund och tar fram dem till oss, allt går bra tills sista ska på…. denne gör ett hopp som bara ungdjur kan – rakt upp, vänder i luften och full fart över hunden och MIG, sen går turen rakt ner i sjön och spikrakt ut!!!

Vi tänkte både jag och ägaren att nu får vi simma allihop… då kommer Ludde som en raket och gör ett av sina eleganta svanhopp – ut i sjön i ett vänster hämt…. Vad gör jag?? Jo jag ropar LIGG…vad smart är det en 20 meter ut i sjön? Ludde bromsar upp och liksom plopp… sjunker, men upp igen och lyckan är stor när han fortsätter till baggen.
Med små bitningar i nosen så lyckas han vända djuret in mot land igen.
Ivrig i mitt styrande av en simmande hund så ömsom hejade och pressade jag Ludde dit jag ville att de skulle.

Döm om min förvåning när Kanalbåten Dalslandia syns en bra bit bakom hunden och där på däcket stod flera personer som vinkade åt oss.
Vi måste ha varit en skön syn: hund + får i vattnet, jag skrikande, viftande och hoppande och sen mannen bredvid som håller på att kasta av sig kläderna, allt för att rädda ett får i sjönöd.

Ja, allt avlöpte fint till slut och de kom upp på land (med ägaren på ännu torr backe), upp på vagnen och slutligen kunde en bra dag fortsätta. Det var en egendomlig upplevelse men ack vad lärorik, jag lärde mig Personligen att ett inprogrammerat ligg i upptaget inte passar speciellt bra in ute på djupt vatten, skämt åsido, man får med sig något i bagaget varje gång saker inträffar i arbete med djur…. underbarast är väl ändå att det är ett fungerande samarbete oavsett om det är krissituation eller en vardagsgrej som går på rutin.

Camilla Dahl

Denna är så himla skön, hundarna gör ALLT !!!

 Nybliven rökfri Cam!!

Peter hämtade ett släp med ved på förmiddagen, hann dammsuga lite, och sedan fällde Peter flera träd, fåren har gått loss på ett Kastanjeträd, samt våra Plommonträd. Hoppas att vi klarar Kastanjeträdet, för det är vackert.

Plommonträden var i "principip"  ( princip ;-)) döda, om inte annat nu när de är avsågade.

Vi åkte Snowracer Nea och jag när hela familjen var ute med hundarna.

Nea tyckte att det var tok-roligt när mamma skriker:

-Se upp i backen - annars får ni fyra hål i nacken..!!

Nea har badat och är ren och god överallt.

Glömde gratta min älskade vän i vått och torrt, Camilla som slutat röka!!

Fan vad duktigt av dig, utan vare sig plåster eller tuggummi, ej heller akupunktur eller hypnos... BRA JOBBAT CAM!!! Hoppas att "tanna" inte gör mer ont i morgon efter "tannamagarn" (tandläkaren på skånska" ) hjälpt dig!!

Nu har Ante och Nea varit ute och åkt snowracer, den som har varit min, blivit min lillebrors, varit Antes, och nu Neas....

Tänk vilken kvalité det var förr!!

Ante var helt slut och Nea hade rosor på kinden och luktade gott som man bara gör om man varit ute.

Nu ligger lugnet hemma, Ante gör sin musik på datorn, och Nea kollar tv´n.

Nu väntar melodifestivalen...

Den 5 februari föddes en liten tjej vid namn Alva.

Hon vägde 3360gr och var 49cm lång.

Ett STORT GRATTIS till Annelie och Kristian till deras förstfödda.

Jag fick detta vackra sms när lilla Alva bara var en timme "ny".

Välkommen till världen lilla Alva!!

Nu har Ante fått en ny moppe, vi tittade på den och körde sedan hem den från Höör.

Det var en skön kille som hade den, det var som om han skulle sälja sin hund, ville bara ta en sista tur med moppen innan han lämnade den. Han hade en oerhörd ordning på papper, allt låg i en liten mapp. 

Vi sickade sms innan vi åkte och han undrade var vi skulle träffas, Ante och jag skrattade och vårt svar blev:

- I en mörk gränd, med en skrattande gubbe...

Han svarade:

-Ja låångt in i skogen, ha ha ha ..

Vilken fin moppe! 

Ante är hur glad som helst, och det känns skönt i ett modershjärta!!

Peter tar med ojämna mellanrum foton med sin kamera.

Kolla in fotobloggen, vilka sköna foton:

Peters fotoblogg: 

och hans företag, kanske vill du ha en snygg skylt, gatupratare, tapet med eget tryck osv:

Proart AB:

Denna moppen kommer bli Antes på fredag, om inget oförutsett inträffar, Ante är jättelycklig!

Idag när vi kom hem ville inte Nea att vi skulle gå in, utan kastade lite mat till fåren, innan har vi haft ensilage i hagen, och balarna har öppnats efterhand.

Nea står och kastar in en näve i taget...

Nu har vi öppnat en bal i taget, och de får mat på foderbordet.

Det är en sån njutning att höra när djuren äter och mår bra.